Förlossningsberättelse del 2 - dagen då Hillevi kom

Dagen då Hillevi kom
23/6 01.14 slutade morfinet att värka och värkarna ändrade karaktär och det drog som gummiband nedåt. Albin sprang och värmde vetekudde och jag försökte duscha lite för att lindra.
03.20 fick jag antibiotika för att vattnet gått för så länge sen. Jag tål inte så många antibiotika så de va tvungen att ta en sort som har illamående som bivärkning. Och snacka om att jag blev illamående.. Trodde jag skulle kräkas hela tiden med lyckades slippa det!
Vid 03.49 har jag 5 värkar på 10 minuter och de är mycket kraftigare och det börjar verkligen dra nedåt.
04.27 tester jag lustgas och älskar det! Mamma hatade det och sa att man blev yrslig och att det var jätte obehagligt men jag blev tvärt om. Jag andades och lyckades blir skärpt av det istället. Dessutom upptäckte jag att tog jag ett djupt andetag och sedan vid utandningen så hummade jag på en ton så slappnade kroppen av. Starkt tips helt enkelt.
04.47 var jag 4cm öppen och tappen helt utplånad och gick därför in i aktiva fasen. Min latens fas var därför ganska seg med andra ord... Barnmorskan kom in och pratade om EDA-bedövning. Jag hade skrivit i förlossningbrevet att jag helst ville vara utan det pga komplikationer som kunde uppstå, men hon bad mig tänka lite på det. Sen kom hon in igen och frågade och jag frågade om hur stora riskerna var och hur lång tid hon trodde det skulle ta tills jag var helt öppen då lustgasen funkade helt okey fortfarande. Men när hon förklarade förstod jag att det var bäst att ta den. Jag var helt enkelt så galet slut att hade jag inte tagit den hade nog kroppen kanske inte klarat av resten av förlossningen som därför kanske dragit ut på tid och kunnat sluta i snitt så jag tog beslutet att ta EDA.
06.28 har jag fått elektrod på bebis huvud och en inre värkmätare har även satts dit. De sätter EDAn som kommer rätt på tredje försöket. Trodde det skulle göra skitont men det var verkligen ingenting. Födde ju förtusan barn samtidigt så smärtan av ryggmärgsbedövning var en fis i rymden! Den tog först och mest på vänster sida så när jag försökte gå gick jag åt vänster så albin var tvungen att stötta upp. Garvade som ett as mellan värkarna!
10.00 tar de ett laktat prov på Hillevis huvud och de såg genom instrumentet att hon hade massor blondt hår. Allt blev så verkligt. Jag har en bebis som läkaren kollade på liksom! Jag vad då 6cm öppen.
Vid 11.20 kände jag helt plötsligt att jag ville trycka på så Albin larmade. Han berättade att jag ville trycka på och barnmorskan (som nu var bytt till nästa) svarade med att Åh så spännande. Och på strax över en timma hade jag öppnat mig till 10cm och jag kände att YES nu kör vi. De sista 4cm  gick alltså extremt fort och det var nog för jag kände hur jag kunde trycka och jobba nedåt.
De började göra i ordning och när jag väl började krysta så tog det bara 25minuter sen var hon ute.
12.11 kom hon ut med huvud och kropp i en krystvärk. Dock hade hon navelsträngen 3 varv kring halsen som ströps åt precis när hon kom ut och barnmorskan satte fingret mellan hennes hals och navelsträngen och klippte snabbt navelsträngen. La upp henne på min mage och snurrade bbort den kring hennes hals. Hon var rätt blå och inte ett ljud. Hon låg med ryggen mot mig och jag han peta på hennes rygg och inse att shit det är en bebis på riktigt sen var de fjuttiga sekunderna över och barnmorskan larmade och ut sprang de men Hillevi och de enda jag minns var att hon sa "pappa följer med" sen var alla ute och bara jag och barnmorsan var kvar. Hillevi hade inte skrikit men jag hörde ett litet host precis när de kom ut från salen. Jag sa till barnmorskan att "man blir ju lite orolig" men hon sa att det var lugnt. Så säger hon till alla tänkte jag och bad henne svära på sitt liv att hon skulle överleva. Hon lovade och jag kände ett lugn. Moderkakan som jag var livrädd skulle sitta kvar kom på direkten utan problem och jag behövde inte krysta ut den.
Efter 4-5minuter från att Hillevi kom ut så kom barnläkaren in. "Hon mår hur bra som helst och är en jättefin tjej". Tjej sa hon tjej!? Är det en flicka sa jag helt förundrad då jag inte hunnit kolla och bara var helt tagen av att det faktiskt var en bebis som komit ut över huvudtaget. "Oj, du visste inte det. Ja det är en flicka" sa läkaren och när hon lämnade salen kommer det finaste jag någonsin sett och någonsin kommer få se. Albin kommer gående i korridoren mot mig in i salen gråtandes och i famnen har han det vackraste barn jag skådat och snyftandes får han fram "det är en liten Hillevi". Jag började gråta och fick titta på henne och hennes otroligt stora fina ögon. Undersköterskan tog henne och la på mitt bröst och på en gång började hon suga på mitt bröst och jag kunde inte slita ögonen från henne.
Jag ammande henne och när vi legat så länge så tog Albin henne, satte på blöja (blöjpremiär så barnmorskan hjälpte) och en lite body och så fick vi äta världens godaste mackor på de hyllade fikabrickan innan vi fick gå vidare till special BB. Vi hamnade på specialBB då jag hade en infektion i kroppen av den tidiga vattenavgången (ca40 timmar innan hon kom) med ett CRP på 155 (ska ligga under 10) och de ville se att jag blev bättre och att Hillevi inte hade samma infektion vilket hon inte hade.
 
Hillevi vägde 3920g och var 53cm när hon kom ut. Det vackraste världen har skådat med otroligt stor och fluffigt hår! Och trots att jag i krystvärkarna sa till Albin att nästa gång är det hans tur eller så adopterar vi så känner jag redan nu att jag längtar otroligt mycket till nästa gång. Det är det absolut coolaste jag gjort någonsin och smärtan är värt allt, allt, allt!
 
 

Upp