Jag har blivit som min älskade fästman

Albin (och typ alla andra i hans släkt) gör en extremt rolig grej när det hör en mc. Plötsligt stannar världen liksom upp  och öronen vinklas mot ljudet av motor och så springer man och kollar.
Jag brukar håna dem stackarna men nu när jag sitter och väntar på Albin så springer jag till fönstret så fort en hoj kör förbi. Jag är alltså precis lika dan!
 
Idag har jag varit på stan, hittat lite nice saker på rean och fixat lite inför min morgongåva till Albin.
Normalt sätt så brukar mannen ge morgongåva till sin fru dagen efter bröllopet. Men jag och Albin ger varandra varsin gåva på själva bröllopsdagen. Då kan man kanske ha nytta av det under dagen med. Smart va :)
 
Nu ska jag springa till fönstret x-antal gånger till för att se om Albin kommer. Tihii!
 
Allmänt, Bröllop, Kärlek, Tankar | | En kommentar |
Upp