CANCER

Den i våras har cancer härjat över vår familj, en oro, ångest och stor rädsla inför framtiden och vad den skulle göra mot oss. Idag startade cytostatika kampen mot skiten och vi valde att gå ut med text på fb för att våra vänner ska förstå varför vi varit frånvarande. Jag går även ut med det här för att ni ska kunna förstå i frågevlogg, tankar och situationer varför jag agerar och tänker som jag gör. 

 
Här är texten från mitt fb inlägg. 
Fuck cancer.. 

Den 11 maj, Albins 26årsdag, förändrades våra liv när vi på ultraljud fick konstaterat att det vi hade oroat oss för var befogat. Albin fick diagnosen testikelcancer. Så innan kvällens kalas fick vi ringa runt till våra familjer säga att de var välkomna men att "Albin har cancer". Hela situationen var så absurd och konstig. Två veckor senare opererades den ena testikeln bort och operationen gick bra. En liten blödning som gjorde att han blev inlagd igen men som gick tillbaka. Det jobbigaste var väntan på provsvar samt att han inte fick bära något vilket Hillevi såklart upplevde jobbigt och så även vi som föräldrar. I samband med operationen och tiden på sjukhus fick han även röntgas för eventuell spridning.
Efter ca en måndag fick vi träffa läkare på onkologen. Ingen spridning till andra organ med en inväxt på kärl och därmed var cytostatika oundvikligt. De ville dock fortsätta kontrollera biopsin från den andra testikeln. Tid för cyt planerades in.
Några veckor senare vaknade jag av att Albin kom in till mig i sovrummet efter ett samtal från läkaren på onkologen. Den andra testikeln var i ett förstadie och behövdes strålas. Därefter skulle det vara omöjligt att kunna få barn på naturlig väg. Om det som hänt tidigare kändes som en käftsmäll så upplevdes detta som en slägga i skallen.
Så där står vi nu. I oro, ångest men även kämparanda för idag blir Albin inskriven på onkologen för att under en vecka för 3 sorters cytostatika. "Nu dödar vi skiten" sa vi imorse och den inställningen har vi nu. Vi kämpar oss ur det här om än lite trötta och med en orosklump i magen. Så ni som undrat varför vi varit nere, betett oss annorlunda eller inte haft tid, det handlar inte om att vi glömt er eller inte tycker om att umgås med våra vänner längre. Det handlar bara om en förjävlig sjukdom och vår kamp emot den.


 
 
 
Allmänt, Familj, Kärlek, Tankar | |
#1 - - Miss Baby Peaches:

Tungt inlägg. Ett hemskt jobbigt besked. Jag beklagar och hoppas att ni tar er igenom det här.

Svar: Ja tufft och värdelöst! Men vi krigar oss igenom skiten ✨
Amanda

#2 - - Anonym:

Hemskt! :( men kan ni inte frysa in sperma så ni kan skaffa barn i framtiden?

Svar: Tänkte prata lite om det i min frågevlogg som kommer. Vi har fryst in!
Amanda

#3 - - Anonym:

Kram!

Svar: <3
Amanda

#4 - - Marias bokhylla:

När jag var 18 gick min pojkvän igenom flera månader av cytostatika för non-hodgins lymfom, och blev sen friskförklarad och (såvitt jag vet) har han inga som helst problem idag. Så även om jag var lite yngre har jag varit i din sits och där är fruktansvärt, men man blir starkare av det också. Det där klarar ni!

Svar: En så vanlig sjukdom cancer men som förstör så sjukt mycket! Jag tror vi går starka ur det, om än lite nötta..
Amanda

Upp