Fru Suu - Förlossningsberättelse del 1

Förlossningsberättelse del 1 - dagen då vattnet gick

Det sista jag sa till Albin söndagen den 21 juni när vi la oss va, älskling jag kommer aldrig föda barn. Känner ingenting och kommer säkert gå över tiden massor. Sen somnade vi vid 24 tiden.

Klockan 02.04 måndagen den 22 juni vaknade jag som en blixt och satte handen av en ren reflex mellan benen och hoppade upp ur sängen. Vattnet forsade ut! Trodde aldrig att jag skulle få en så "dramatisk" början men det fick jag och det var en extremt speciell känsla när vattnet gick och jag tänkte jag hade fel och så fylldes jag av en enorm pirrig nervositet. Det var igång!

Några sekunder efter att vattnet gått och jag fattat vad som hänt väckte jag Albin. "Albin, Albin, vattnet har gått". "Va är du seriös!!?" svarade han och for upp ur sängen. Vi började dra fram handdukar som jag lindade in mig in och tog mig till toaletten. Albin fick fixa golvet. Hehe.

Kom till toaletten och vid 02.10 efter vattnet gått kom första värken. Jag hade oroat mig för att man inte skulle förstå när värkarna kom. Det gör man! Ropade på Albin att jag hade en värk och ringde till förlossningen och sa att mitt vatten gått. Fick en tid 07.30 på morgonen för kontroll så la på. Då kom nästa värk och nästa och nästa. Värkarna kom direkt 3 stycken på 10 minuter så jag ringde in igen och de bad oss åka in direkt. Vi var mega taggade! Här är bilden vi tog innan vi satte oss i bilen. Årets ljusaste natt dessutom.

03.36 var vi inne på förlossningen. Jag hade tagit världens längsta promenad från bilen kändes det som. Och fick stanna och andas. Framför allt skrattade vi av lycka hela vägen. Fick ligga och kontrollera värkar och Hillevis hjärtljud. Allt såg bra ut och värkarna fortsatte som förut.

04.40 kom en jättetrevlig barnmorska Helen och gjorde kontroll. 2,5cm öppen och lite kvar av tappen. Det roligaste var att hon sa "oj det här är en hårig liten person". Var helt förundrad över att hon kunde känna det redan i magen!

Runt 06.00 åkte vi hem igen för att jobba genom latensfasen hemma. Albin slocknade när vi kom hem men jag var klarvaken och forsatte ta värkar som fortfarande kom lika tätt. Vi fick en ny kontroll till kl. 18.00 men barnmorskan trodde vi skulle komma redan tidigare vilket gav extrema förhoppningar om att vi får vårt barn idag!

Jag ville inte åka in tidigare trots att värkarna kom mycket kraftigare. Albin sa att det är nog dax nu men jag sa att jag ville vänta till kl 18 så att det hänt så mycket som möjligt! Albin och jag dansade i vardagsrummet och jag hängde på honom när jag gungandes andades genom värkarna. Mamma och pappa kom över och mamma uppmuntrade, peppade och masserade mig medans pappa och Albin sprang runt och gjorde i ordning i lägenheten. Sen satte vi oss i bilen och åkte in för 18kontrollen! Vi var extremt spända med bbväskan i högsta hugg!

Nu var det riktigt jobbigt att gå från bilen. Albin sa att han kunde skjutsa mig till dörrarna men jag vägrade. Ville att så mycket som möjligt skulle hänt och det händer ju mer när man går och rör på sig. Så jag pausade hela tiden och de tog över 30 minuter att gå till förlossningen från parkeringen.

18.00 är vi framme och blir hänvisade till ett undersökningsrum. Där träffar vi en hemsk hemsk barnmorska. Jag var ganska känslig i det här stadiet med då jag inte sovit något och haft värkar i sen kl. 02.00. Men hon hänvisade mig att "dra av trosorna" och lägga mig på sängen. Hon kände efter i en millesekund och sa sen "inget har hänt dra på trosorna igen". INGET HAR HÄNT!! Jag har haft värkar hela dagen och INGET HAR HÄNT!!? Då brast det för mig och jag började storböla. Hulkgrät där på sängen och tankarna snurrade med känslan av att, nej jag kan inte föda barn ni kan lika gärna snitta mig nu. Barnmorskan blev chockad och sa "du är inte speciell Amanda. Det här är vanligt". Som att det skulle kunna hjälpa att veta att jag inte var speciell? Sen gick hon ut från rummet. Albin tröstade mig och var också sårad över hur vi blev bemötta just då.

Efter ett tag kom barnmoskan tillbaka och sa att om vi ville fick vi komma på en ny kontroll vid 21.00 efter hennes pass och sa att vi skulle åka och käka så länge. Jag kände lite lättnad för då visste jag att jag skulle få träffa en ny barnmorska så jag sa okey.

19.00 Snyftandes och hasandes tog vi oss till bilen och åkte till McDonalds för drive in. Vi köpte mat och satt på Maxiparkeringen och åt. Jag kunde inte ta mig in. Sen hade vi lite tid att döda så Albin körde lite geocaching medans jag satt i bilen och bad till Gud om att något skulle hända.

21.10 var vi inne för ny undersökning. En underbar barnmorska Madelene tog emot oss och körde kurva och hjärtljud och allt såg bra ut. Värkarna började dock tappa lite av sin styrka eftesom jag var så trött. Så vid 22.39 gör barnmorskan en undersökning och ser att jag är öppen 3,5cm. ( tror inte tidigare bm kände rätt...) Jag får PVK, blir inlagd på rum 104 och får vid 23.18 Petedin (morfin) spruta för att lindra lite så jag kanske kan få vila lite. Förhoppningarna ökar om att något kanske snart kommer hända. Barnmorskan sa att morfinet kan antingen få mig att kunna vila eller så får jag mer krafter och värkarna ökar. Hade fortfarande inte riktigt fattat vad som hände om jag bara skulle få sova där eller om jag var där för att föda. Albin sa att jo vi är inskrivna nu så vi ska föda. Plötsligt kom mer krafter!